"Visst minns vi det "glada" 40-50 talet? Egentligen var det inte så länge sedan, men tänk så mycket, som har ändrats på denna korta tid."
Det kom ett mail från Birgitta:
"Nedanstående skrivna ord var först mest till för att ha till hands, då jag pratar ”gamla tider” på jobbet. Men så tänkte jag på dig, du kanske vill läsa det?"
Jag läste det med stor behållning och tycker att även ni andra ska få ta del av hennes minnen!
Stort Tack Birgitta!
Nog kommer ni ihåg hästskjutsarna, som körde ut ved och koks? De stannade utanför vedbodsfönstret och veden eller koksen tömdes ner genom den lilla fönstergluggen. Sen fick man trava veden. Kommer ni ihåg vedlukten? Koksen var kolsvarta bitar och dem blev man alldeles svart på fingrarna av. Koksen brann längre och kunde läggas sist i kakelugnen, för att värmen skulle hålla i sig längre. I vedboden var det i regel jordgolv. Där fanns yxa, såg och en huggkubbe.
Nere i källaren hade också alla ett matförråd. Där stod hemkokt saft och sylt samt konserverad mat och frukt.
Den sköna värmen från spis och kakelugnarna kommer vi också ihåg. Det kunde vara riktigt kallt på morgonen, innan någon var uppe och eldade. I regel stod det alltid en kittel med vatten på spisen, så man hade lite varmt vatten vid behov. I kranen fanns bara kallvatten. Det fanns en del, som hade en liten vattenberedare (ofta i koppar) bredvid spisen. Den fylldes med vatten och då detta vatten blev varmt av värmen i spisen, kunde man vrida på en liten kran och på så sätt få varmvatten. Som barn tyckte jag detta var en aning lyxigt, lite märkvärdigt.
Så kom sotaren regelbundet och sotade spisen. Då turades tanterna om, att bjuda honom på kaffe och franska.
Ni minns väl latrinbilarna? De kom var tredje vecka och då byttes tunnorna på dasset. Fick man fullt i tunnan innan den obligatoriska hämtningen, fick man ringa om extratömning. Då kostade det extra. Somliga hade torrtoalett inne och där luktade det alltid kalk. Man kalkade, för att ta bort lukten.
I tvättstugan fanns en pannmur. Det var en stor gryta, som man eldade under. I den grytan kokade man kläderna. Det fanns stora träbaljor med en plugg i och ett stort stenkar att skölja i. Tillbehör, som man använde i tvättstugan var tvättbräde, rotborste, stor träpinne att röra om med i den stora grytan och en rätt stor skopa att ösa vatten med. Det sträckades fullt av tvättrep på gården och där hängdes tvätten för tork. På vintern hängdes tvätten på en särskild torkvind. Då det var riktigt kallt, blev alla kläder stela och då de tinat upp var de fuktiga igen. Då fick man hänga dem över spisen.
När tvätten var torr och intagen, gick man och manglade. Man fick tinga mangeln, som brukade ligga i källaren i något bostadshus i närheten. "Vår" mangel låg i hörnet av Stensborgsgatan-Trädgårdsgatan. Vi packade korgsängen full med stänkta lakan, dukar m.m. så drog vi iväg med korgsängen bak på cykeln. Mangeln var ett stort åbäke av massiv trä och en stor stenskiva. Vi rullade upp kläderna på trärullar. Den stora stenskivan körde rullarna fram och tillbaka. Vi barn fick sitta uppe på bänkarna, inte vara på golvet. Mangeln var farlig för barn.
Minns ni konserveringsapparaten? Och alla dess glasburkar, gummiringar och stålklämmor? Mycket praktiskt, men mycket jobb. Kommer ni ihåg hur man konserverade ägg i vattenglas? Vattenglas var ett pulver, som man köpte på apoteket. Hönsen värpte inte lika bra året runt, utan en viss tid på året var det ont om ägg.
Minns ni täten man köpte och gjorde filmjölk och filbunke av? Kommer ni ihåg hur vi gick till mjölkaffären med vår mjölkkanna och hur mjölken hälldes i kannan med liter-och decilitermått?
Ni minns väl lutfisken, som liknade ett stycke torkat skinn då den köptes. Den lades i lut och det skulle man göra på Anna-dagen, för att lutfisken skulle vara klar till lucia. Jag tyckte alltid, att det luktade så äckligt i köket av denna lutlukt. Något som luktade gott, var då man malde kaffebönorna i kaffekvarnen. Rent och gott luktade det också då mamma la på renskurade trasmattor. De var skurade i såpa.
Kommer ni ihåg, att vi inte hade plastpåsar, som vi kunde kasta våra sopor i? Vi slängde soporna i slaskhinken, bar ut hinken till soprummet på gården och tömde den i tunnan. En liten extra tunna stod där också, där vi fick slänga askan, som vi rakade ut från spis och kakelugn.
Kommer ni ihåg hur vi lockade oss i håret med locktången, som först skulle värmas upp över gaslågan?
Kommer ni ihåg, att det inte var vanligt med korkmatta, utan vi hade trägolv? Minns ni, att man brukade fernissa dessa trägolv ibland?
Minns ni tygblöjorna och cellstoffen? Kommer ni ihåg de första plastblöjorna, med resårer och knappar i sidorna? Det var vanligt att man stickade s.k. kissbyxor i ett grovt bomullsgarn. Första tiden efter födseln hade man navelbinda om magen på bebisen.
Minns ni vad som skedde då man hade öroninflammation? Penicillin fanns inte. Man sövdes ned med eter och de stack hål på varhärden. Fetvadd lades på örat och sedan lindade de gasbinda kring huvudet eller också fick man en stor, svart lapp över örat. Så skulle örat spolas varje dag.
Tänk alla innerfönster! På hösten skulle de sättas in. Man bar ner alla fönsterrutor från vinden. Det tvättades, skruvades och klistrades. Mellan fönstren (på fönsterbrädan) lades fetvadd. Det var nederfönster och överfönster. Alla fönster, så när som ett par, gick sen inte att öppna på hela vintern. På våren var det åter samma procedur fast tvärtom. Ta bort alla klisterremsor, skruva upp, ta bort innanfönstren och upp med dem på vinden igen.
Minns ni hur det såg ut i ett gammalt kök? Vi hade inga av de idag så vanliga elektriska sakerna. Ingen elektrisk spis, ingen kyl eller frys, ingen kaffebryggare, ingen mikrovågsugn, ingen elvisp eller andra hushållsmaskiner. Det fanns ju elektricitet, så vi hade el-strykjärn, brödrost och våffeljärn, men av äldre modell. Så mycket andra apparater var väl inte uppfunna och de som kom var dyra. Under mina första barnaår, ja ganska länge faktiskt, hade mamma fortfarande tramp-symaskin. Dammsugare hade vi, en liten rund sak.
Det fanns inte TV, alla lyssnade på radio. I mitt hem hade vi en vevgrammofon. Vi, min bror och jag, fick en grammofon en bra bit in på 50-talet.
Det här var bara en bråkdel av hur annorlunda det var då. För dagens unga låter det som stenåldern. Jag tycker det är roligt, att minnas och jämföra. Ni kan ju hjälpa mig att minnas lite från denna tid. Vad har ni att berätta?
På mitt arbete pratar jag ofta om dessa gamla minnen. Samtidigt frågar jag de äldre personerna, som bor där, vad de minns från barndomen. De är dementa och minns bäst barndomsåren. Eftersom de är födda i början på 1900-talet, får jag reda på mycket om den tiden också. Om jag pratar om gamla tider, inspireras de boende, att tala om vad de minns. Både de äldre och jag har nytta och nöje av dessa samtal.
50-talet
| 50-talslänkar
| 50-talisterna
| 1954 |Smått och stort
| Kända personer/Bokmärken
|
|
|
