ungdomsdikter

Ungdomsdikter av Gunilla Rohlin

Vill gråta över ingenting, vill vara ledsen. Är ledsen över ingenting men kan inte gråta. Är så svårt att skratta, svårt att gråta svårt att göra ingetdera! juli 1972

Skriven i ett papper, pinad ur min moder tog jag ett kliv och föll genom ängar och skogar genom tomrum och vacum ner till ett väntande uppslukande mörker. Ledsen stod jag där, ovetande om livet som hälsade på. Efteråt förstod jag dess hälsning - min möjlighet och började leta. Letade bakom solen letade under jorden ovetande om livet som hälsade på. 24/4 1972

så oviss men ändå viss så orädd men ändå rädd så ledsen men ändå glad så vilsen men ändå fängslad så säker men ändå osäker ...sådan längtan efter dig... 1970

Just nu är jag kvinna, när marssolen bländar mina ögon och lördagsflickor sitter framför spegeln, just nu när sommardofter dyker upp i min näsa. Jag är kvinna när min kropp sträcker på sig. När mitt nytvättade hår kittlar mig på halsen är jag banalt vuxen som alla vuxna är. När min blick söker en likasinnig manlig, när min mun ler mot ensamheten är jag kvinna. Jag är en kvinna med lurviga ben och med kvinnlig gång. Skönt att vara kvinna en liten stund när solen bländar mina ögon... 24/3 1973