Några ord till min kära dotter,ifall jag hade någon...
av Märta Tikkanen

Tro på möjligheterna
Tro alltid på dem, de finns
Men se gränserna för dina möjligheter
De finns också

Var dej själv
Just du är bra just som du är
Inte trots att du är född till kvinna
Människa bland människor

Men tro inte på dem som säjer att du alltid måste vara stark
Tillåt dej din svaghet
Också den är du
Den som inte kan ta emot också din svaghet
Är för svag för dej
Vänd din styrka åt annat håll innan det är för sent

Vägra välja
Inse att du inte måste välja bara för att du är kvinna
Du ska gå din egen väg
Vara med i samhället
Göra just du är bra på
Det du känner att du kan och vill och måste göra

Du har rätt och skyldighet att göra det du kom till världen för att uträtta
Du har ett ansvar för dej själv och det kan ingen annan lyfta av dej

Men inbilla dej inte
Att du måste avstå från att leva nära kära människor
Och att de har rätt att kräva hela dej för att du älskar dem

Låt för allt i världen bli ditt onda samvetet
Låt bli att kräva det omöjliga av dej själv
Det kräver du ju inte av andra
Vänd upp och ner på saker då och då
Se efter hur det då ser ut
Kanhända är du inte orättvis och orimlig och hård och obegriplig
Det ser du kanske bättre
Om du iakttar alltsammans ur en motsatt sy än den som är din egen

Låt bli att hitta ursäkter för alla andra
Bara aldrig för dej själv
När din förnumstighet sedan blir outhärdlig också för dej
Knip käft
Tills du igen kan klara ljudet av din egen röst

Lär dej karate
Den som vet sin styrka behöver sällan ta till den
Den känns och syns
Det räcket att du känner den
Lär dej karate och gör sedan ditt allt för fred på jorden
För dina barn, för dina barnbarn

Ta fram din humor
Den behöver du varenda dag
Och framförallt de dagar när du får höra att du ingen humor har
Det är ett argument att ta till när inga andra finns

Vad skrattar ni då alltid åt, du och dina vänner
Så länge ni kan skratta står ni ut
Så gråt men torka tårarna och le igen åt allting och er själva
Och gå vidare tillsammans

Tillsammans
Hur ska du orka tro på gemenskap
Den dag när ingen tar den hand du räcker ut
Det vet jag inte
Men jag vet att du ändå måste orka tro att det finns de som hör dej
Som du betyder något för
Som finns där ändå
Nånstans
Nångång

Men var finns styrkan säger du
Var finns gemenskapen och framtidstron
Och glädjen och vänskapen och möjligheterna i en värld av vapen
I vardagen, i verkligheten
I här och nu som rymmer då och sen
Och i drömmar
I vissheten att många finns som drömmer dina drömmar

Sluta aldrig upp att drömma
Häng önskans träd i rött och blått och guld och grönt, orange och lila
Ovanför ditt arbetsbord
Dröm drömmar utan gräns
Och låt dem synas i väven som du dunkar fram
Då kan du kanske ändå vara till tröst och hjälp och glädje
Trots ditt eget tvivel
Trots din smärta

I såren växer blommor
Plocka dem och känn att vi är många
Som tror på dej och följer dej i våra tankar
Ta emot ditt eget liv och lev det för din skull och ingen annans

LEV!


 

Gunillas sida | Bröstdagboken | Anemona | Arkhyttan.se | BilldocDesign | Konstspaning | Adu.se | 50-talet

© Gunilla Rohlin 2000 - 2006