|
Ett år med cancer...
ändå är allt som det ska!
Tack för
allt jag fått!
Jag
finns, här och nu,
kropp, själ och ande samsas.
Vingarna bär mig!
Vågar vara mig,
vågar se min verklighet.
Korpen flyger högt!
Gunilla Rohlin
|
upp...
Tystnad
En gång
när jag hade det svårt
när jag var avflådd all skyddande hud,
sa jag: Du slår så hårt,
vad menar Du, menar Du, GUD?
Han gav åt mej TYSTNAD
och sade så:
I den ska du söka vad du behöver!
Och djupt i mig själv
jag fann på
en kraft som räcker och blir över.
Tystnad,
som intet är
ja som är mindre än luft eller vatten
kallar mig ofta till högtidsstund
i vargtimmen om natten.
Tystnad
underbar
mjuk och rund
du kan läka och hugsvala.
När jag lyssnat mig mätt för en stund
börjar mitt hjärta att tala.
Från det som varit mitt vilsna jag
tankar och ord utvandra
som hjälper mig
att dag för dag
styrka mig själv och andra.
Guds fåglar leva
och dö.
Sol går upp
går ner.
Tystnad
GÅ ALDRIG FRÅN MEJ
ödmjuk och tacksam jag ber...
Solveig Ahlt |
upp...
|
Tankar om nyanser
Om man tittar grovt och slarvigt
så ser man bara något
gult i största allmänhet
där det ligger en guldklimp.
Om
man lyssnar grovt och slarvigt
så hör man bara att
folkpensionerna ska höjas
även när någon säger i TV att vi ska
slå ihjäl er i morgon.
Om man doftar grovt och slarvigt
så doftar en pudel precis som en tax.
Men fråga pudeln så får
ni höra att så är det inte.
Det är så grovt och nyanslöst
runtomkring oss. Alla högermän är ju inte fullt utbildade fascister,
och alla
vänsterradikaler är ju inte fosterlandsförrädare, och
om man nu ska se allting från den negativa sidan och betrakta alla
människor som skurkar och banditer så måste man i alla fall erkänna
att även i knölarnas värld finns det knölar av olika form och
storlek, som i ett vanligt potatisland.
Leve nyanserna!
Allting går inte att få in i allmänna
storformuleringar.
För den rene är allting rent, säger man till
exempel, men då står allt den rene en bra bit bort och tittar. Går
han närmare så finner han säkert att det är lite småskitigt här och
där i alla fall.
Leve nyanserna!
Se, hör och känn
där du går omkring!
Life is a many-splendoured thing!
Flickor
är vackra både fram och bak.
Livet är en mångfasetterad sak!
Synen är noll
på de långa
distanserna!
På nära
håll
finns de många
nyanserna!
Tage Danielsson |
upp...
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens
Välkommen!
Eeva Kilpi, ur Sånger om kärlek |
upp...
Härlig, varm och mjuk
Din själ går min till mötes
Stormen tar oss med
I stormens öga
Älskar, talar, bor vi två
Ändlös är tiden
Gunilla Rohlin |
upp...
Månvaka
Som av en stöt jag vaknar
mitt i natten och saknar.
Månen hägrar på rutan.
Det är dig jag är utan.
Jag ligger en hungrig timma
och låter min längtan glimma
som löjstim i månens flöde
kring dig och mig och vårt öde,
tills värken i själen domnar
och jag somnar.
Erik Lindorm
|
upp...
Dock: detta att leva,
vad är det mer än treva
sig fram i ett sparsamt
och hemligt ljus,
att famla så varsamt
mot dagen i öster,
att tyda dessa röster
till vad de innebär,
att bli den man är!
Allt annat är rus!
GunnarEkelof |
upp...
Sluta aldrig upp att drömma
häng önskans träd i rött och
blått och guld och grönt
orange och lila
ovanför ditt arbetsbord.
Dröm drömmar utan gräns
och låt dem synas i väven
du dunkar fram
då kan du kanske ändå
vara till tröst och hjälp och glädje
trots ditt eget tvivel
trots din smärta.
I såren växer blommor
plocka dem
och känn att vi är många
som tror på dej och följer dej
i våra tankar.
Ta emot ditt eget liv
och lev det för din skull
och ingen annans.
LEV!
Märta Tikkanen
När marken
gungar |
upp...
Såsom daggkåpan fångar en droppe regn
på sitt utspända blad
och låter den glida gnistrande ner
där de fina nerverna knytas samman
till en mörkgrön skål,
så vill jag fånga kärlek
---
som en droppe dagg i soluppgången
vill jag bära den
---
blänkande
djupt i mig
där blodet strömmar i hjärtat.
Elsa Grave |
upp...
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Karin Boye |
upp...
Havsvinden
Över ändlösa oceaner framgungar havsvinden -
breder ut sina vingar i natten och dagen,
höjer och sänker sig
över de eviga havens ödsliga gungande golv.
Det nalkas morgonen
eller det nalkas aftonen
och havsvinden känner i sitt ansikte - landvinden.
Klockbojarna tona morgon och aftonsånger,
en kolångares rök
eller en fenicisk beckelds rök dunstar vid horisonterna,
ensam manet gungar med blålysande rötter tidlös omkring.
Det nalkas afton eller morgon.
Harry Martinsson
|
upp...
Då ser dina ögon på mig.
Och jag ser in i dina ögon,
deras centrum av levande mörker
Och din hud kring
ögonen blir mjuk
ändlöst mjuk
under mina fingrars
huds toppar.
Omfamna mig!
Dina ögons ljus
är mina
ögons ljus.
Min hud nära din hud
Min själs hud nära din
Våra språk, vår musik
flätas, vrider sig outhärdligt
Tills vattnet och leendet kommer
Din dans är i glädje
Jag svarar dig, spelar
Dansande spelar jag,
sjunger talar.
Göran Sonnevi |
upp...
När marken gungar
tar jag små små steg
nästan alldeles omärkliga
så kanske jag kan hålla balansen
När sekunderna stockar sej
och sedan kommer störtande över mig
alla på en gång
är jag mycket sträng mot dem
det måste jag vara
En och en, en och en
får de tillstånd att passera mej
och de oändliga timmarna
tills det är morgon
När sidor och stycken
och meningar
verkar ogenomträngliga
tar jag orden
ett efter ett
och håller länge upp dem mot lampan
så de blir
genomskinliga
sen samlar jag ihop
de alldeles små resterna av mitt mod
och viskar tyst
men bara till dem
som har örat helt nära marken
och som kryper fram
som jag
MartaTikkanen
Sluta aldrig drömma
|
upp...
Du och jag och världen
Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.
Här går vi nu
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.
Werner Aspenström |
upp...
Jag älskar dig
med styrkan av min livsångest
med markens rop efter regnets kyssar
med höjden av min glädje
med djupet av min sorg
Jag dricker ditt ljus
jag dricker ditt mörker
Mina ögon vakar som fågelskuggor
över ditt sinne som är strimmigt
av årstidernas vattenfall
Jag älskar dig
med mina händers frihetslängtan
älskar dig från kaktussnåret
kring mitt kaos
älskar dig med avståndets djärva mod
med närhetens fega ångest
Jag längtar ständigt efter dig
så som natt och dag längtar efter varann
Jag åtrår dig
så som livet åtrår evigheten!
Maria Wine |
upp... |
|
